Basala hygienrutiner – grunden för att förebygga smittspridning i vård och omsorg

Basala hygienrutiner är grunden för att förebygga smittspridning och vårdrelaterade infektioner inom hälso- och sjukvård, tandvård och omsorg. De ska tillämpas i det dagliga arbetet oavsett om en patient eller omsorgstagare har en känd smitta eller inte.

Det handlar inte om en enskild åtgärd, utan om flera rutiner som tillsammans minskar risken för att smittämnen förs vidare mellan patienter, personal, utrustning och vårdmiljö.

Vad är basala hygienrutiner?

Basala hygienrutiner är ett samlingsbegrepp för grundläggande åtgärder som ska förebygga smittspridning i vård och omsorg.

De omfattar bland annat handhygien, arbetskläder, händer och underarmar, skyddshandskar och skyddskläder. Beroende på arbetsmoment och smittrisk kan även annan personlig skyddsutrustning behövas.

Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien gäller inom hälso- och sjukvård och tandvård samt i delar av omsorgen, exempelvis hemtjänst och vissa särskilda boendeformer. Vårdhandboken beskriver basala hygienrutiner som en grund för både patientnära och vårdrelaterat arbete.

En viktig princip är att rutinerna inte enbart används när en smitta redan är känd. De ska vara en naturlig del av arbetssättet.

Handhygien bryter en viktig smittväg

Händerna har en central roll i smittspridning inom vård och omsorg. Mikroorganismer kan överföras mellan patient, personal, utrustning och omgivande ytor om handhygienen brister.

Händerna ska desinfekteras omedelbart före och efter vård- och omsorgsmoment. Det gäller även när skyddshandskar används. Händerna ska vara torra innan handdesinfektionsmedlet appliceras.

Handtvätt med flytande tvål och vatten behövs när händerna är eller kan antas vara smutsiga. Efter vård eller omsorg av en person med kräkning eller diarré ska händerna alltid tvättas före handdesinfektion.

Handtvätt och handdesinfektion är alltså inte två utbytbara metoder. Vilken åtgärd som behövs beror på situationen.

Händer och underarmar ska vara fria

För att handhygienen ska kunna utföras korrekt behöver händer och underarmar vara åtkomliga.

De ska därför vara fria från exempelvis ringar, armbandsur, aktivitetsarmband, bandage, plåster och stödskenor. Naglarna ska vara korta och fria från nagellack och annat konstgjort material.

Även hudens skick har betydelse. Sår, eksem och skadad hud kan öka risken för smittspridning. Att förebygga torra och nariga händer är därför inte bara en komfortfråga utan en del av förutsättningarna för fungerande handhygien.

Arbetskläder är en del av hygienrutinerna

Arbetskläder inom vård och omsorg ska vara kortärmade. Den korta ärmen gör det möjligt att utföra korrekt handhygien och minskar risken att kläder kommer i kontakt med patienten eller omgivningen.

Arbetskläder ska bytas dagligen och alltid när de har blivit förorenade. De ska också hanteras, tvättas och förvaras på ett sätt som minskar risken för att smittämnen förs vidare.

När det finns risk för att arbetskläderna förorenas vid ett vård- eller omsorgsmoment ska lämplig skyddsklädsel användas.

Skyddshandskar ersätter inte handhygien

Skyddshandskar används när det finns risk för kontakt med kroppsvätskor, exempelvis blod, urin, avföring, kräkning eller sekret.

Handskarna ska vara avsedda för arbetsmomentet och är för engångsbruk. De ska tas av direkt efter det moment där de behövdes och bytas mellan olika vård- och omsorgsmoment.

Det är viktigt att komma ihåg att handskar själva kan bli förorenade och föra smittämnen vidare. Därför ersätter de aldrig handdesinfektion.

Händerna ska desinfekteras både före användning av skyddshandskar och efter att handskarna har tagits av.

Skyddsutrustning väljs efter situationen

Alla vårdmoment innebär inte samma risk. Vilken skyddsutrustning som behövs beror därför på arbetsmomentet och vilken exponering som kan uppstå.

Engångsförkläde används när det finns risk för att arbetskläderna förorenas genom kontakt med patienten, kroppsvätskor eller annat biologiskt material. Vid risk för stänk mot ansiktet kan visir eller skyddsglasögon tillsammans med vätskeavvisande munskydd behövas. Vid risk för allvarlig luftburen smitta kan andningsskydd vara aktuellt.

Basala hygienrutiner är alltså grunden. Vid vissa situationer behöver de kompletteras med ytterligare skyddsåtgärder.

Rengöring och desinfektion kompletterar arbetet

Smittförebyggande arbete handlar inte bara om händer och kläder. Utrustning och vårdmiljö kan också bli en del av en smittväg.

Rengöring av ytor och utrustning behöver därför ske enligt verksamhetens rutiner och utifrån hur de används. När desinfektion krävs behöver den utföras med rätt metod och produkt för situationen.

Vid spill av kroppsvätskor ska punktdesinfektion utföras omgående för att minska risken för smittspridning.

Det är samspelet mellan handhygien, rätt skydd, rengöring, desinfektion och säkra arbetssätt som gör det möjligt att bryta smittvägar.

Följsamhet är avgörande

Basala hygienrutiner fungerar bara om de används konsekvent.

Det innebär att verksamheten behöver skapa praktiska förutsättningar för att göra rätt. Handdesinfektion, skyddshandskar, arbetskläder och annan nödvändig utrustning behöver finnas tillgängliga där de behövs. Personalen behöver också ha rätt kunskap och få möjlighet till regelbunden kompetensutveckling inom vårdhygien.

Ansvaret ligger därför inte enbart på den enskilda medarbetaren. Vårdgivaren ansvarar för att det finns de processer och rutiner som behövs för att reglerna om basal hygien ska kunna följas.

Basala hygienrutiner är en del av patientsäkerheten

Basala hygienrutiner kan verka enkla var för sig. Men det är just konsekvensen i de vardagliga momenten som gör dem effektiva.

Rätt utförd handhygien, kortärmade arbetskläder, fria händer och underarmar, korrekt användning av skyddshandskar och skyddskläder samt fungerande rutiner för vårdmiljö och utrustning minskar risken att smittämnen förs vidare.

Det gör basala hygienrutiner till en grundläggande del av det systematiska arbetet för att förebygga smittspridning och vårdrelaterade infektioner.

Vanliga frågor om basala hygienrutiner

Läs mer

Källor: Socialstyrelsen och Vårdhandboken.