Multiresistenta bakterier är idag en del av vardagen inom hälso- och sjukvården. För vårdpersonal handlar utmaningen sällan om att känna igen varje enskild bakterie, utan om att förstå hur de uppstår, hur de sprids och hur smittspridning kan förebyggas i det dagliga arbetet.
Antibiotikaresistens är ett växande globalt folkhälsoproblem och pekas ut av både Världshälsoorganisationen (WHO) och Folkhälsomyndigheten som ett av de största hoten mot möjligheten att behandla bakteriella infektioner i framtiden. Samtidigt visar erfarenheten att många fall av smittspridning kan förebyggas genom konsekvent följsamhet till basala hygienrutiner och ett systematiskt vårdhygieniskt arbete.
Vad är multiresistenta bakterier?
Multiresistenta bakterier är bakterier som har utvecklat motståndskraft mot flera olika typer av antibiotika. Det innebär att infektioner som orsakas av dessa bakterier kan bli svårare att behandla och ibland kräva alternativa antibiotika eller mer avancerad vård.
Det är viktigt att skilja på resistens och smittsamhet. En multiresistent bakterie sprids inte lättare än andra bakterier bara för att den är resistent. Skillnaden är att behandlingsmöjligheterna blir färre om en infektion uppstår.
Många personer som bär på multiresistenta bakterier har inga symtom alls. Bakterierna kan finnas på huden eller i tarmen utan att orsaka sjukdom, ett tillstånd som kallas kolonisation. Den som är koloniserad kan ändå föra bakterierna vidare till andra personer eller till patientnära miljöer om hygienrutinerna brister.
De vanligaste multiresistenta bakterierna i svensk vård
Några av de vanligaste multiresistenta bakterierna inom svensk hälso- och sjukvård är:
- MRSA (meticillinresistent Staphylococcus aureus) – kan orsaka allt från sårinfektioner till allvarliga blodförgiftningar.
- ESBL-producerande bakterier – tarmbakterier som utvecklat enzymer som bryter ner flera vanliga antibiotika.
- VRE (vancomycinresistenta enterokocker) – bakterier som främst orsakar problem inom sjukhusvården, särskilt hos patienter med nedsatt immunförsvar.
Trots att bakterierna skiljer sig åt när det gäller egenskaper och behandling förebyggs de på samma sätt – genom god följsamhet till basala hygienrutiner och ett systematiskt vårdhygieniskt arbete.
(Källa: Folkhälsomyndigheten – Antibiotikaresistens och anmälningspliktiga resistenta bakterier.)
Varför ökar antibiotikaresistens?
Antibiotikaresistens är en naturlig följd av bakteriers förmåga att anpassa sig över tid. När antibiotika används överlever ibland de bakterier som utvecklat motståndskraft, medan känsliga bakterier dör. De resistenta bakterierna får då en fördel och kan fortsätta föröka sig.
Hur snabbt resistensen sprids påverkas däremot av hur antibiotika används och hur effektivt smittspridning förebyggs.
Därför handlar arbetet mot antibiotikaresistens om två saker samtidigt:
- att antibiotika används på ett ansvarsfullt sätt när den verkligen behövs,
- att smittspridning mellan patienter förebyggs genom god vårdhygien.
Sverige har under många år arbetat aktivt med båda dessa områden genom bland annat Strama och nationella vårdhygieniska riktlinjer. Det har bidragit till att Sverige fortfarande har en relativt låg förekomst av antibiotikaresistens jämfört med många andra länder, även om utvecklingen kräver fortsatt arbete.
(Källa: Folkhälsomyndigheten och Strama.)
Vill du veta mer om hur antibiotikaresistens uppstår och varför utvecklingen ökar? Läs även vår artikel om antibiotikaresistens.
Vad kan vårdpersonal göra för att minska smittspridningen?
Multiresistenta bakterier kräver i de flesta fall inte nya eller mer avancerade hygienrutiner. Det viktigaste är att de basala hygienrutinerna följs konsekvent i varje patientmöte.
Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen lyfter fram handhygien, rätt användning av skyddsutrustning samt rengöring och desinfektion av patientnära ytor och medicinteknisk utrustning som de mest effektiva åtgärderna för att förebygga kontaktsmitta.
Det handlar inte om en enskild insats, utan om många små moment som tillsammans bryter smittkedjan.
Exempel från vårdens vardag
En undersköterska hjälper en patient att förflytta sig från sängen till en rullstol. Därefter används samma rullstol av en annan patient senare under dagen.
Om kontaktytorna på rullstolen inte rengörs enligt verksamhetens rutiner kan bakterier föras vidare mellan patienter. På samma sätt kan blodtrycksmanschetter, stetoskop, gånghjälpmedel och andra patientnära hjälpmedel bidra till indirekt kontaktsmitta om de inte rengörs och desinficeras när det behövs.
Det är därför hygienarbete handlar om betydligt mer än handdesinfektion. Även utrustning och patientnära ytor behöver ingå i det dagliga smittförebyggande arbetet.
(Källa: Folkhälsomyndigheten – Basala hygienrutiner och Socialstyrelsen.)
Basala hygienrutiner gör störst skillnad
Det finns ingen enskild produkt eller metod som ensam kan stoppa spridningen av multiresistenta bakterier.
Det som gör störst skillnad är ett konsekvent arbetssätt där varje moment utförs på rätt sätt , varje gång.
Det innebär bland annat att:
- handdesinfektion används vid rätt tillfällen,
- arbetskläder och skyddsutrustning används enligt gällande rutiner,
- patientnära hjälpmedel rengörs mellan användning när det krävs,
- patientnära ytor rengörs och desinficeras enligt verksamhetens rutiner.
Basala hygienrutiner är utformade för att förebygga smittspridning oavsett om det handlar om multiresistenta bakterier eller andra smittämnen. Därför är hög följsamhet till rutinerna en av de viktigaste faktorerna för att minska vårdrelaterade infektioner.
(Källa: Folkhälsomyndigheten – Basala hygienrutiner samt Socialstyrelsen.)
Sammanfattning
Multiresistenta bakterier innebär att vissa antibiotika inte längre fungerar som avsett, vilket kan göra infektioner svårare att behandla. Däremot förändras inte grunderna i ett gott hygienarbete.
Smittspridningen sker via samma kontaktvägar som många andra bakterier och förebyggs genom konsekvent följsamhet till basala hygienrutiner, god handhygien samt korrekt rengöring och desinfektion av patientnära ytor och utrustning.
När alla delar fungerar tillsammans minskar risken för att smittkedjor etableras och vårdrelaterade infektioner kan förebyggas.
Läs mer:
Källor
Strama. Nationellt kunskapsstöd om antibiotikaresistens.
Folkhälsomyndigheten. Antibiotikaresistens.
Folkhälsomyndigheten. Basala hygienrutiner i vård och omsorg.
Socialstyrelsen. Vårdrelaterade infektioner och patientsäkerhet.